Svensk ordbok 2009, webbversion

fair play [fä´r plej´] substantiv, ingen böjning ●ärligt och sportsligt sätt att upp­träda särsk. i idrott komm.sport.det är inte fair play att försöka lura till sig en straff­sparkhan har ingen känsla för fair playsedan 1872av eng. fair play med samma betydelse; fair identiskt med fager